Den 14november 2014 kommer jag alltid att minnas, i alla tider. Det var en oerhört jobbig dag till en början och innan den dagen var slut var jag oerhört tacksam för det man har, jag var så himla rädd. Jag var inställd på att tappa dig..

Det hela började den 12november då vi åkte till umeå för att kontrollera på kirurgavdelningen ifall Walter hade en analfistel. 

Det visade sig vara en analabscess, en relativt stor finne precis bredvid analöppningen. Det skulle opereras, det var akut men ändå inte akut akut. Men samtidigt ville dom inte skicka hem oss i väntan på operation. Fanns inga operstionstider på onsdagskvällen och inte heller under torsdagen så vi vart inlagda ihop om att få operera Walter på fredagsmorgon.

Torsdagen kom, vi gick till sjukhuset efter en natt på hotell björken, på sjukhuset skulle vi träffa narkosläkaren som berättade hur sövningen funkade och hur själva ingreppet skulle ske. Ett enkelt och snabbt ingrepp. 

Men vi skulle ändå lämna ifrån oss våran lilla pojke på 2månader, allt kändes bra men samtidigt var Jah jäkligt rädd. 

Middagen gick och det blev kväll, Walter skulle få amma sista gången inför operstionen kl 04,00. Så ställde väckaren, den ringde och jag försökte amma honom men han va inte speciellt medgörlig.. Nu skulle han fasta tills kl 8, då han förhoppningsvis skulle få bli opererad. Vi vaknade kl, klädde på Walter medan han inte var gnällig. Åt frukost och gick sedan till barnavdelningen. Väl där skulle dom försöka sätta infart på honom, de gick fint. vi vart visad till ett rum, där vi fick vänta tills dom var redo att ta emot oss på uppvaket, vi fick gå upp och sitta i en uppvakningssal där vi va ensamma. Var rädd, jag höll Walter i famnen. satt och sa åt Mattias 'jag vill verkligen inte följa med in och söva honom, det får du göra!' narkospersonalen kom, ville som tur var inte ha med oss in på sövningwn, vilket jag kände mig glad över. Dom tog honom och rullade iväg med han. Han log och var glad mot personalen Där dom gick. Jag kände en oerhört lättnad över det. 

Vi gick till en cafiteria och fikade i väntan på att dom skulle ringa. Ingreppet och allt skulle vara klart på en timma. Efter 45min ringde dom och sa att han låg på uppvaket och att allt gått bra. Vi gick upp på avdelningen och fick se honom igen, efter 20min vaknade han och var hungrig. Fick ta upp honom och amma direkt, allt kändes så bra. Han var tillbaka hos oss. Livet kändes genast så mycke bättre igen! 

efter 2timmar på uppvaket fick vi gå tillbaka till barnavdelningen. Mattias for iväg och handla medan jag och Waltre la oss och vilade. Han vaknade och hade så himla ont, han skrek och skrek. Hade nästan innan aldrig hört honom skrika förutom då han skulle bajsa. Fick efter många om och men alvedon om jah fick försöka få i honom. Vi fick åka hem, vi skulle få åka hem till tjejerna igen som hade fått bo med farmor och farfar medan vi var i Umeå, kändes så skönt stt veta att dom var hos dom. 

Vi fick börja åka hem, Walter sov hela vägen hem från umeå. 

Allt var frid och fröjd. Kvällen kom, tjejerna gick och la sig med Mattias, han somna efter några intensiva dagar uppe hos dom. Jag och Walter var nere, på barnavdelningen inman vi åkte hem ville dom att vi skulle börja ge Walter ersättning för att slippa få så mycke bajs i operationssåret. 

jag blandade ersättningen och skulle ge honom, vilket inte var det lättaste. Sen skulle han få alvedon inför natten och Jag försökte få i honom. Sen fick han lite mer ersättning (han gillade det verkligen inte) någonstans där satt han i fel strupe. han kräktes, vart alldeles livlös i kroppen, jag försökte få igång honom men han vart bara slappare och slappare. Jag vart livrädd, bad Mattias ringa ambulans. Sprang ut till bilen, utan skor, ingen jacka. Jag hade panik, var inställd på att förlora honom. Vi åkte mot ambulansen Som vart skickat från Storuman. Efter några minuter i bilen kom Walter igång ordentligt, jag kände genast lugnet komma i mig. Vi körde emot ambulansen, för säkerhetsskull åkte vi med dom till Lycksele lasarett där dom konstatera att allt var lugnt, en oerhörd lättnad kom över mig. Jag kände mig så extremt glad över att jag hade honom kvar. Dom trodde mest att det var reflexen som småbarn har, dykreflexden som slog till. Då kan dom bli smått livlös och blå/lila i kroppen. 

Vi åkte hem, sov gott den natten efter en otroligt intensiv dag. 

Från Umeå, hem och till Lycksele lasarett. 

Men dag som kommer finnas i mig hela livet.

så skönt att skriva av sig, känner mig redan 100kg lättare! ❤️

nu har vi en frisk och glad liten Walter på 4månader och två underbara storasystrar som vi älskar över allt annat! 

Nemen, de va värst! Att jag hittat hit igen.. 

Kanske dax för en liten uppdatering, tänkte uppdatera en förlossningsberättelse för lille Walter!

Den 13september börja precis som alla andra dagar, mattias jagade, jag fixade lunch för att åka till slakthuset med tjejerna då dom avslutade dagen i skogen. jag kände visst av att kroppen höll på ställa in sig, men bet ihop och alla som frågade i slakthuset 'men känner du inget?!' 'men är du fortfarande hemma???' Osv osv. 😊

något småless på frågorna, men ärch, visste att inom dom närmaste dagarna är h*n här.

på kvällen åkte Mattias iväg med en kompis för att tanka bilen, jag la tjejerna i lugnan ro. Gick ner och plockar fram massa götta, satt mig framför tvn och kollade på dokumentären om Linda Pira där hon väntar sina tvillingar, kände att jag vart pissnödig och gick på toa, så fort jag drog ner brallorna rann det utför benen, där kom vattnet Klockan var väl vid 20 tiden. Ringde då mamma, såklart, för stt fråga va fasen de va frågan om, ifall det var vattnet eller något helt annat. Men hon tyckte de lät som vatten så jag ringde förlossningen och dom sa att du kan börja åka in. Ringer Mattias och säger att vattnet gått och att han kanske ska börja tänka på att ta sig hem. Efter det ringer jag svärföräldrarna som snabbt där efter var här och redo för att sköta flickorna! Vid 21tiden var Mattias hemma, kommer in och tar av sig jackan och sätter sig framför tvn 😂

frågade Om han inte var redo att åka 'va, varför ska vi ha så bråttom?' Jomen, vattnet har liksom gått och mina värkar hade kommit igång. i bilen på vägen ner hade jag mellan 2-3min mellan värkarna, väl på förlossningen i Lycksele fick jag lägga mig i ctg, men jag kunde verklogen inte ligga. Så låg Max 15min så fick jag börja ca uppe och vandra. Fick förslag om att lägga mig i badet, vilket jag gjorde (Mattias var trött, så bad honom lägga sig i sängen och vila så han orkade vara med på själva förlossningen). Låg inte nån lång stund i vattnet, klockan var snart 00, klev upp ur badet, vilket inte var det lättaste, ställde mig, fick ta en värk, ställde ut ett ben, tog en värk, andra benet, tog en värk, på med snygga skjortan, tog en värk. gick int till förlossningsrummet, fick lustgas av barnmorskan efter att jag vandrat ikring en stund Klockan var vid 00,10. Barnmorskan ville kolla hur det gick, märker att endast ytrre hinnan brustit så tog andra direkt och satt elektrod i huvudet på h*n (kl ca 00,30) och jag drog rätt mycke lustgas vart hög som ett hus och grinade som en liten unge. Mattias kom in i rummet, vid 01 börjar krystvärkarna och jag klara inte av stt använda lustgasen så jag använde mig av profylaxandning vid krystvärkarna och kl 01,09 kom han ut (ingen aning om hur många krystvärkar) Mattias tittar bort och jag tokatirra, en liten priiins! halvropar till Mattias som sitter breve mig 'det är en kille! Jag har ju sagt det hela tiden!!' Vi smälte, fick upp honom på bröstet, Mattias klippte navelsträngen, Walter ammade och allt var frid och fröjd, kärleken var redan enooorm till denna lilla varelse, tjejernas lillebror. Jag kände mig så lycklig, så underbar Var han! Han vägdes, barnmorskan gissade på 3700g, och hon prickade precis rätt på det och 51cm lång var han. 😍 fick gå in till vårt rum, fick fika

och la oss sedan och sov, jag låg mest och tittade på Walter! morgonen började

med frukost, sen kontroll av barnmorskan sen fick vi åka hem med våran lilla kille till våra stooora tjejer som blivit storasystrar! Var hemma vid 12 (samma dag som han föddes) skulle kunna föda barn flera gånger, man blir så jädra stark, att gå igenom en vägg är inga problem när man ligger och föder barn. Klart det coolaste och fränaste jag fått vara med Om! 😃 en 'kort' förlossningshistoria! 

nyfödd Walter!