Redan på morgonen den 22maj mådde jag pyton, hade ju aldrig mått illa under graviditeten så det kändes inte riktigt rätt. Var precis som om jag skulle kräkas när som helst men la mig och vila och vaknade och då var det som bortblåst. Slemproppen avgick ca 18,00. Ringde Linn då vi sagt att vi skulle gipsa av magen och sa att den hade gått och att jag trodde att det bara var en tidsfråga innan det satt igång. Åkte dit och gjorde avgjutningen och fikade och pratade massa. Kom hem därifrån vid 20 på kvällen och ringden förlossningen i Lycksele direkt för att höra vad dom tyckte jag skulle göra. Dom bad mig avvakta eftersom slemproppen kan gå nån vecka/nån dag innan det sätter igång. Efter att ha pratat med förlossningen var jag oääändligt trött så jag gick och la mig direkt nästan, vaknade av värkar vid 1tiden på natten. Men tyckte, "ärch vadå, vi somnar om" Sagt och gjort somna jag om, men vaknade igen halv 2-2 av att dom var starkare. Klev upp ur sängen och gick runt och funderade på vad jag skulle göra. Efter en stund gick jag upp och väckte Mattias och sa att det var på gång, vilket han utbrister "Du vet att jag inte kan fara, jag måste jobba..." Han fick bara till svar att, när vi ska bli föräldrar ska du INTE jobba. Så sa jag åt han att han kunde ligga å vakna till för jag skulle sätta mig i duschen för att se om det avtog eller inte. Satt säkert där i 40min iaf, sen klev jag ur och ringde förlossningen och dom sa att det var nog dax att åka iväg, så jag gick upp och sa åt Mattias ännu en gång att nu måste du verkligen kliva upp. Så han gjorde det, sen skulle hästarna & hundarna skötas om innan vi for. Så jag packade det sista i BB-väskan och Mattias fixade djuren. Sen åkte vi iväg vid 5tiden, var i lycksele vid 6, 1mil innan lycksele trodde jag allvarligt att jag skulle föra i bilen. Jäsiken vad ont jag hade, var drygt 3-5min mellan värkarna. På slutet avtog dom nog aldrig som jag tycktes det kändes. Väl framme i lycksele så gick vi int till Akuten, varav den som mötte oss frågade dirket om jag ville åka rullstol vilket jag ville. Väl uppe på förlossningen för undersökning möter en barnmorska upp oss och frågar varför jag grinar. FÖR ATT DET GÖR ONT, VAD TROR DU?! var väl det jag fick ur mig. Sen fick jag sätta mig i en stol och fick sockerdricka att dricka. efter en stund med CTG skulle det undersöka hur långt jag kommit i förlossningen. Där jag inte mins hur mycke jag var öppen, men har för mig att det var 5cm. Sen börja deras Läkare fundera på VARFÖR dom inte får förlösa mig i lycksele, vilket han tyckte var jättedumt så han ville att jag ksulle förlösas i lycksele. Men barnmorskorna protesterade, och sa att vi får inte förlösa här. Så efter några diskutioner så beslöt dom sifg för att skicka iväg mig, men då var frågan med ambulans eller helikopter. Dom ringde in en barnmorska som skulle börja kl7 för att hon sa kvällen innan ifall det skulle hända något med mig så skulle dom ringa in henne för att hon ändå skulle börja jobba så hon kunde följa med. Ambulans blev det så det kom upp en bår med ambulanspersonal och jag fick lägga mig i derbår och började rulla ner mot ambulansen, Mattias skulle köra våran bil så han skulle fara efter oss. Men han stack iväg på jobbet och drack kaffe och sa att han inte skulle jobba. Vilket var ganska bra, för efter 1mil i ambulans så gick vattnet på Elvira och jag fick krystvärkar (tyckte jag). Så vart blåljus och fullfart mot umeå, en ambulans från umeå mötte upp oss för ifall det skulle bli barn i ambulansen. Fick bricanylsprutor för att stanna upp det i låret, men de vart ingen skillnad. Tillslut stannade dom ambulasen och rullade ut mig för att vänta på  mig så jag var åt rätt håll för att undersöka och ifall det skulle bli bebisar. Hon tyckte jag var fullt öppen då, så dom fick fart under ftterna. Sen stannades ambulansen igen för att fixa lustgasen till mig, så jag fick andas det. Sedan mins jag inte så mycket förutom syrenerna, och att vi stannade för att ta upp den andra barnmorskan som komme med ambulans från umeå. Väl inne i umeå kom jag ut ur ambulansen och in på förlossningen rullade jag, kändes som världens minsta å trångaste rum jag kom in i. En barnmorskestudent pratade i mitt öra, men vettetusan vad hon sen kom Mattias, vilket var en himla skön trygghet för mig. Han framförde även att jag ville ha ryggmärgsbedövningen, så vid kl 10 kom dom och gav mig den. Då undersöktes jag och var då öppen 7cm. Efter ryggmärgsbedövningen stannade hela paketet upp, vilket jag tyckte var skönt eftersom jag fick vila. Det enda som var jobbigt var att jag fick lov att vända sida för att bedövniungen skulle ta över hela ryggen. Sen fick jag testa alla dess olika ställningar och ingen hjälpte. Sen vid 14tiden fick jag värkstimulerande dropp, vilket jag kände av just då dom höjde dosen. Annars var inget förändrat. Vid 16tiden var jag fullt öppen, men ina krystvärkar. Vid 8-9tiden kom dom in för att kolla och frågade då om jag ville krysta, inte vet jag fick dom till svar och dom bad mig krysta och jajamän, det funkade så va bara påt. (dom var såklart inne då och då för att kontrollera och undersöka, tömma urin osv.) Satt på pilatesbollen hela efttermiddagen för att påskynda. Mattias satt på en stol bakom mig och strök mig på ryggen, SÅ JÄKLA HÄRLIGT var det. Nästan så att jag måste köpa  hem en för att sitta på och han får stryka mig på ryggen. haha! Sen kl 22,09 kom Elvira ut till världen, efter en kort stunds vila och två barnmorskor som trycker på magen för att Linnea inte skulle kunna göra en kullerbytta å vänta rumpa neråt. Så fick hon komma ut och se världens ljus kl22,32 dock tagen innan hon skrek till. Så hon försvann ifrån rummet en kort stund. Hade då Elvira på bröstet så glömde som av Linnea. Så vart alltså 23minuter mellan våra två små gryn! Efter en stund säger mattias och frågar vart hon tog vägen, dom sa att hon var i rummet breve. Så Mattias skulle precis gå dit för att kolla, då kom läkaren tillbaka med henne och säger "Jag vill nog inte lämna tillbaka henne, var så himla längesen jag fick hålla i en alldelens nyfödd bebis" Vilket kändes oändligt mysigt att det var en sån läkare så han inte bara kom in och halft kasta tillbaka henne. Hon hade börja komma igång direkt då han kom ut ur förlossningesrummet. Så var inge fel på henne! Vilket var himla skönt att veta för oss. Sen efter att dom sytt och fixat allt, vart 2-3stygn, efter att vio fått njuta av dom två underbara varelserna frågade dom vad vi ville ha och dricka till grattisfikat. Jag valde te, för jag kände att jag ville drick KALLT te. hNär dom kom in med fikat så höggMattias in direkt, och jag väntade avvaktande och tillslut tog jag en tugga av en macka. Men de fick jag inte behålla länge så jag låg mest å såg på då mattias åt dom goda mackorna.... Sen kom dom in för att kontrollera allt efter fölossningen och hjälpte mig in på toan. Fick pinka och hade en bästa vän in på toaletten eftersom jag kände att jag kunde kräkas när som helst. Sen fick jag lägga mig i sängen igen och dom kom in för att kolla tempen på mig. Visade att jag hade 40graders feber så då vart de 100blodprovet å dyligt. Så inte fören vid 3-4tiden på natten fick vi komma upp på BB-rummet. Mattias somna som en stock och jag låg å njöt av dom två små liven vi just fått till världen. Sov kanske 1timma. Sen dsagen efter vid 12 började vi prata om att få åka till Lycksele för att göra BB-tiden där. Vilket dom skulle kolla efter barnen varit på kontroll. Efter det fick vi godkänbt att få åka till Lycksele, med egen bil. Så vid 17tiden rullade vi ner till bilen för att åka hem. Väl framme i lycksele kollade dom till bebisarna och vi fick komma in på vårt rum. Sen skickade jag iväg mattias för att köpa burgare, då var jag hungrig nå djuriskt! Kastade i mit en storstark och sen däckade jag halft på sängen. Himla härligt det var att få mat i sig igen, sen var vi på BB tillls på lördag och åkte då hem för första gången med dom två underbara undervärken. Tillbaka på söndag för att kolla gulsot, det hade gått ner och vi blev utskrivna och klara för att bli en liten familj här hemma på Åskiljeby 206. Terry tog direkt övertag om bebisarna, det är hans. Asta fick inte komma i närheten, nu är det ett ut. Visserrligen är han fortfarande lite så, men nu accepterar han att dom kommer fram och luktar på dom. Sen kom lilla fröken Feja till vår familj, en otroligt lugn och snäll jämthundsvalp, vilket jag var superädd för att det skulle va en helvild valp som skulle bita dom hela tiden. Men inte en enda gång, visserligen går hon och rycker av dom sockarna titt som tätt. Men annars inget ont i hon mot bebisarna :)

Så, nu tror jag att jag fått med allt i berättlsen, hade sån himla tur att brudarna fick för sig att sova en sväng så jag hann skriva. Antar att många väntat på denna berättelse :) Nu är den här, läs och njut! Ni får ursäkta att massa andra bokstäver å skit kommer in i mellan vissa ord. Men jag orkar inte kolla igenom å ta bort å rätta ;) Tror dock ni kan läsa ändå!

Trillingarna

Förlossningen

   Nyfödda bebisar

 

fredrik

15 september 2012 11:16

det va här jag skulle skriva :-) Fint skrivet Marlene..

Bäckström

17 september 2012 14:49

Tack Fredrik!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Den 14november 2014 kommer jag alltid att minnas, i alla tider. Det var en oerhört jobbig dag till en början och innan den dagen var slut var jag oerhört tacksam för det man har, jag var så himla rädd. Jag var inställd på att tappa dig.. D...

Nemen, de va värst! Att jag hittat hit igen..  Kanske dax för en liten uppdatering, tänkte uppdatera en förlossningsberättelse för lille Walter!   Den 13september börja precis som alla andra dagar, mattias jagade, jag fixade lunch för att åk...

Lillebror Walter föddes på bb i Lycksele den 14/9-14 kl 01,09 med en vikt på 3700g och 51cm lång. Han kom 10dagar före beräknad födsel som var den 24/9. :)  ...

Japp, precis så är det... Nästäppa från hvete, även huvudvärken därifrån. Hade ju faktiskt tänkt va hurtig idag å åka skidor men, ne få nog vänt nå dagar till innan dess! För övrigt idag, har jag och tjejerna haft besök av tant Jossa, hon bjö vi på ä...